Mnemosynefjäril

Den här dagfjärilen är bara en i raden av fjärilar som drastiskt minskat i landets kulturlandskap under de senaste 50-70 åren. Fjärilar är generellt mycket bra som indikatorer på förändringar i landskapet då de har en snabb utveckling och kan få stor avkomma. Därför kan de snabbt svara på positiva eller negativa förändringar i sin livsmiljö.

Mnemosynefjärilen är som många fjärilar och andra insekter specialiserad vad gäller födan. Den pytte lilla larven kan endast föda sig på nunneört (Corydalis-arter), en blomma som tillhör den tidiga vårfloran och hittas i ungefär samma miljö som blåsippor, d.v.s. skogsbryn och ljusa ädellövskogar. Nunneörten är inte speciellt ovanlig men tillsammans med de vuxna fjärilarnas krav på nektarrika blommor så är numera utbredningen inskränkt till tre vitt spridda områden i landet; Ronnebytrakten i Blekinge, Roslagen i Uppland samt utanför Sundsvall.

Vi blev 2015 tillfrågade av Länsstyrelsen i Blekinge om att akut ta hand om individer från den snabbt minskande populationen vid Ronneby. Vi hämtade strax därefter ett trettiotal ägg från en lokal entomolog involverad i bevarandet på plats och påbörjade samtidigt bygget av ett "fjärilstält"

Restaureringsarbete har inletts på flera lokaler i Blekinge men de vilda mnemosynefjärilarna fortsätter tyvärr att minska. Då arten är kritiskt hotad hoppas vi få fram många individer för utplantering de kommande åren.

Summering av vårt arbete 2017

Uppfödningen av mnemosynefjäril har under året utvecklats och förfinats utifrån de erfarenheter vi hade med oss från förra året. Ett par veckor innan äggen från förra årets uppfödning började kläckas flyttades dessa från en av utomhusburarna där de spenderat vinterhalvåret in i fjärilsväxthuset. Detta gjordes för att kunna hålla bättre koll på när kläckningen startade och för att förhoppningsvis synkronisera larverna bättre med de nunneörter som börjat spira.

Till denna säsong hade specialbyggda nätdrivbänkar byggts där larver skulle kunna leva under hela livscykeln fram till att fjärilarna kläcktes. I de nya drivbänkarna placerades plastbackar i vilka vi hade planterat nunneörterna som införskaffats redan förra året. Runt plastbackarna packade vi jord och täckte sedan bädden med ett lager torkade ek och lönnlöv. När äggen började kläcka hälldes larver och okläckta ägg ner i mitten av nunneörts -bäddarna bland löven och spred sig. 

Som bekant är larven ytterst hemlighetsfull den första tiden under sin utveckling och man börjar regelbundet kunna se individer som solar och äter först efter ca två och en halv till tre veckor. För att ha större möjlighet till att enklare räkna in larverna flyttades ett antal larvet till nunneörter vars yta begränsats med en plastburk med lock av finmaskigt nät. Denna metod har tidigare praktiserats av sydostentomologerna i tidigare uppfödningar.

När larverna var ca 0,5-1cm togs burken bort och fick sedan krypa fritt bland växterna. Dessa larver verkade få godare förutsättningar att klara sig till vuxenstadiet än de larver som inte begränsats från kläckning. Tiden då larverna var som minst var det en varm period med ganska lite vind. Observationerna som gjordes av de larver man lyckades se, var att de kröp omkring och verkade stressade. Som åtgärd skuggades delar av drivbänkarna så att larverna själva kunde vandra från skugga till sol. Efter att mer skugga var tillgängligt verkade larverna mer till freds. Mortaliteten under de olika stadierna kan vi tyvärr inte få ut några data på. Detta är till anledning av den uppfödningsmetod vi använt oss av. Både ägg och larver hälldes ut på samma plats/yta i varje bur men trotts detta är det svårt att se hur många ägg som var kläckta eller hur många larver som var vid liv vid enskilda tillfällen. Vi journalför på daglig basis om och hur många individer vi ser men då larverna är svåra att upptäcka vet vi därför inte med säkerhet i vilket stadie de dött eller av vilken anledning.

Vår uppfattning är däremot att det är få individer som faller bort under puppstadiet. Det är vanligare och troligare att larven dör i början av sin livscykel, 1-2 veckor efter kläckning, då den är liten och känslig med fler olika negativa faktorer som kan äventyra dess överlevnad, t.ex. värme/uttorkning, drunkning i vattendroppar osv.

Under tiden då larverna åt och växte vattnades nunneörterna regelbundet försiktigt med en vattenkanna och nya nektarväxter till fjärilarnas parningsburar kruksattes. När en av de första pupporna hade hittats stacks torra kvistar och grenar av ek (Quercus robur) och gårdsskräppa (Rumex longifolius) ner vertikalt i nunneörtsbädden. Detta för att de nykläckta fjärilarna skulle ha obegränsade möjligheter till att snabbt klättra upp och hänga för att svälla sina vingar. När fjärilarna började kläcka fram använde de dock främst det snedställda nätet i burarna att hänga ifrån. Detta blev ytterligare en plussida för drivbänkarna som nu fyllde ytterligare en funktion. I slutändan blev inga av de framkläckta fjärilarna missbildade.

När fjärilarna var fullbildade flyttades dessa till sina parningsburar. Burarna är av samma typ som användes förra året och fungerar ypperligt till ändamålet. I buren finns en kruka med nektarbärande blommor. I huvudsak användes tjärblomster då dessa är talrika vid Nordens Ark och tycks gillas av fjärilarna. En ny och enkel rutin för skötseln av fjärilarna inleddes i detta skede. Alla parningsburar sprayas på förmiddagen med vatten. Fjärilarna observerades dricka dagligen och detta tros ha ökat livlängden och vitaliteten på avelsdjuren.

Totalt kläcktes det fram endast 10 fjärilar. Anledningen till att så få individer nådde sista stadiet är oklart men beror troligast på olika negativa faktorer under larvernas utveckling, t.ex. hög värme och för stor yta för att små larver lätt skall hitta föda. Nästa säsong kommer samtliga larver att koncentreras till en enda nunneörtsplanta (X antal larver per planta) tills de uppnått en viss storlek varpå de får fri tillgång hela ytan. Av de tre hanar och sju honorna som kläcktes producerades ändå hela 149 ägg. Detta är en tredjedel mer än vad som producerades förra året. Förutom dessa kommer även de 20 äggen insamlade av Markus Franzén att hämtas och föras till Nordens Arks avelsanläggning i början av oktober. Vi hoppas och tror att den kunskap och idéer vi nu har kommer ge en större avkastning av fullbildade mnemosynefjärilar nästa år.