Vit stork

Den vita storken, Ciconia ciconia, är en folkkär art runt om i Europa och arten var länge något av en symbol för det sydsvenska jordbrukslandskapet. Men det sista paret häckade i Sverige 1954, och därefter försvann storken från den svenska faunan. Den vita storken utrotades i Sverige som följd av att våtmarker torrlades för att få åkermark. I Skåne har 90 % av de våtmarker som fanns vid 1800-talets början dikats ut och eftersom det var där storken fann sin föda dog den snabbt ut. Torrläggning är huvudorsaken till artens tillbakagång i hela Västeuropa. 

För att få tillbaka storken i Sverige startades 1989 Svenska Storkprojektet som drivs av Naturskyddsföreningen i Skåne tillsammans med Skånes Ornitologiska Förening. Storkprojektets mål är att Skåne ska få tillbaka en vild och flyttande storkstam. För att åstadkomma detta föder projektet upp och släpper ut storkpar och årsungar som ska bygga upp den vilda stammen. Nordens Ark samarbetar sedan flera år tillsammans med Storkprojektet i Skåne för att bygga upp en vild storkpopulation i Sverige. Ungar som kläcks på Nordens Ark skickas varje sommar ner till Skåne för att tillsammans med hundratalet andra storkar släppas ut i det vilda sista lördagen i juli. Storksläppet har ägt rum varje år sedan 2011. Under 2018 utökade Nordens Arks sitt engagemang för arten genom att öka antalet avelspar man håller i parken för att kunna förse Storkprojektet med fler ungar för utsättning.

Sedan 1990-talet har den vita storken ökat i stort sett hela Europa och den vita storken är nu åter på frammarsch i Sverige efter att ha varit borta som häckfågel under flera årtionden. Detta sker tack vare utsättningsprojektet och nyskapande av våtmarker. Några tiotal stork par häckar nu fritt i Skåne, och kringströvande storkar ses i hela södra Sverige.

I samarbete med

Svenska storkprojektet