Gammalsvensk dvärghöna
Fjäderdräkten hos gammalsvensk dvärghöna är viltfärgad. Viltfärgad innebär att rasen har kvar sina ursprungliga färger. Öronskivorna är röda med mer eller mindre vitt inslag. Kroppen är kort och kraftig med en reslig hållning och benen glatta.
Även om de bara väger ungefär 30 gram så är dvärghönans ägg procentuellt sett större än andra hönors ägg. Efter 21 dagar kläcks kycklingarna. De första två veckorna ser kycklingarna ut som små banditer med en karaktäristisk svart markering runt ögonen.
På 1860-talet infördes vildfärgade tama bankivahöns via ostindiska kompaniet. Gammalsvensk dvärghöna härstammar troligen från dessa. Den minst förädlade delen av rasen bevaras under namnet gammalsvensk dvärghöna. Utseendemässigt har rasen inte ändrat sig särskilt mycket genom åren utan påminner mycket om de beskrivningar som finns nedtecknade sedan 1800-talet.
Rasen har alla lanthönsens goda egenskaper; de är duktiga fodersökare, livliga, härdiga och är goda ruvare.
Som så många andra lantraser riskerade även den gammalsvenska dvärghönan att dö ut i konkurrensen från modernare hönsraser. Efter ett aktivt sökande hittades en liten grupp i Vimmerby. Den gruppen utgör grunden till dagens höns.
