Storkungar har kläckts

Söta små storkungar kläcks i Våtmarken. Än så länge är de vita och ulliga med svart näbb, men det dröjer inte länge innan de vuxit sig stora och för varje dag ser mer och mer ut som sina föräldrar. När ungarna är redo att lämna sina föräldrar kommer de att skickas till Storkprojektet i Skåne för att släppas ut i det vilda. Läs mer om Storkprojektet här

Det enda "läte" som storkar har är att de klappra med näbben samtidigt som huvudet kastas bakåt över ryggen. Lätet används som hälsning och som försvar av boet. Klapprandet hörs också under parningen, men då med speciell frekvens. Storken har alltid omgivits av skrönor och mystik. Länge trodde man att ett storkbo på taket förhindrade att huset brann och att barnen kom med storken var allmänt känt. Storken söker föda genom att vandra fram och tillbaks i våtmarker, kärr och ängsmarker. Med den långa näbbens hjälp plockar storken åt sig insekter, groddjur och ödlor.

Vita storkar bildar par för livet. De häckar i stora risbon på höga byggnader, i träd och på klipphyllor. På Nordens Ark bygger de även bon på marken. Boet byggs upp av grova, långa kvistar. Eftersom storkarna vanligtvis återkommer varje år till samma boplats byggs boet på hela tiden, vilket gör att det till slut kan väga så mycket som ett ton. Kullen består av tre till fem ägg som är vita. De läggs med två dygns mellanrum och ruvas av både hane och hona i 32 dygn. Storkarna flyttar till Afrika på hösten och ungarna återvänder först när de är könsmogna vid fyra års ålder.