Europeisk vildkatt
Felis silvestris silvestrisDen skotska vildkatten är det sista vilda kattdjuret på de brittiska öarna, och kallas ofta för tigern från högländerna. Vildkatten är extremt skygg och syns sällan.
Vildkatterna är gråbrunspräckliga med inslag av svarta streck. Svansen är kraftig med tydlig randning mot spetsen.
Observera att skotsk vildkatt för tillfället inte kan ses i den publika delen av parken.
Längd: 55 - 80 cm Mankhöjd: 35 cm
Den skotska vildkatten lever oftast i löv- eller blandskogar. Födan består till största delen av smågnagare men den anpassar sig efter tillgången på olika bytesdjur. Vildkatter försvarar sitt revir och jagar bort andra individer för att få ha maten ifred. De är mest aktiva nattetid.
Genetiska studier har visat att den skotska vildkatten inte är en egen art och inte ens en egen underart utan klumpas numera ihop med den europeiska vildkatten (Felis silvestris silvestris), som i sin tur är en underart till arten vildkatt (Felis silvestris). Tamkatten (Felis catus) däremot härstammar från en annan underart av vildkatt, nämligen den afrikansk vildkatten (Felis silvestris lybica). Det främsta hotet mot vildkatterna är att de korsat sig med tamkatter så pass mycket att skillnaden mellan arterna suddats ut. Avkomman blir fertil och tamkattsgener sprids i vildkattpopulationen, något som också gör dem mottagliga för tamkatternas sjukdomar. Exakt hur många ursprungliga skotska vildkatter som finns kvar idag är osäkert. Ett projekt har startats för att bevara arten i det vilda. Baserat på detta och på historisk information konstaterade IUCN Cat Specialist Group i en rapport att populationen av europeiska vildkatter i Skottland inte längre klassas som livskraftig och anses därmed vara ”funktionellt utrotad”. Globalt sett är den europeiska vildkatten inte klassad som hotad av IUCN.
Vill du veta mer om den skotska vildkatten? Lyssna på poddavsnitten om de här fantastiska djuren.
