_TOM1078.jpg
_OMS4541.jpg
_TOM9986.jpg
_TOM9965.jpg
_TOM9965-2.jpg
_TOM1078.jpg

Stinkpadda

Bufo calamita

Strandpaddan är vår minsta padda i Sverige och kännetecknas av den gula strimman längs med ryggen. I enstaka fall saknas dock den gula strimman. Färgen kan variera mellan oliv-, grå- eller grönfärgad och huden är täckt med ett stort antal vårtor.


Längd: 5 - 8 cm

Strandpaddan är nattaktiv och en duktig klättrare. Dock är den inte lika bra på att simma. På land tar den sig fram genom att springa, vilket den gör relativt fort.

Man skiljer lättast på hane och hona genom hanens mörkgrå, veckade struphud. Under leken antar struphuden färgen blå eller lila och blåses upp till en volym av nästan hanens kroppsstorlek. Med hjälp av den blir lätet väldigt starkt och kan höras på ca fyra km håll. Hanens läte låter örr, örr, örr…

Om strandpaddan känner sig hotad har den ett antal försvarsställningar. Det mest karaktäristiska försvaret är det skumliknande hudsekret som hudkörtlarna producerar om paddan blir irriterad eller rädd. Hudsekretet luktar bränt gummi och därav kallas även strandpaddan för stinkpadda.

Lekperioden är lång, från maj till augusti. Det är en anpassning till livsmiljön med små vattensamlingar som ofta torkar ut. För att äggen ska utvecklas till små paddor behövs vatten i ca 60 dagar.

Hotet mot strandpaddan är bland annat utdikning av våtmarker, föroreningar, igenväxning och tippning av avfall. Man försöker åtgärda detta genom att skydda de vatten där paddan leker.

I Sverige lever arten främst längs med kusterna från Bohuslän, längs västkusten, till Skåne och Blekinge. Nordens Ark har varit med och restaurerat ett område för strandpaddor på Smögen.