Europeisk mal
Silurus glanisDen europeiska malen kan bli upp till fem meter lång och väga 300 kg. Det gör den till en av världens största sötvattenfiskar. Med en rekordålder på 80 år är det också den art som blir äldst.
Längd: upp till 5 m
Kroppen hos den europeiska malen är lång och avsmalnande med tjock slemmig hud som saknar fjäll. Huvudet är platt och brett. På överkäken sitter två långa skäggtömmar och på underkäken fyra kortare. Malen använder skäggtömmarna för att hitta byten och för att känna sig fram. De fungerar lite som morrhåren på en katt, förutom att malens skäggtömmar även är försedda med smaklökar som hjälper den att hitta byten i bottenslammet. Analfenan löper längs med hela fisken medan ryggfenan är väldigt liten. Den breda munnen är full med små tänder. Ovansidan är mörk med grå fläckar och undersidan är gråvit.
Malen är bottenlevande och påträffas på ner till 30 meters djup. Födan består till största delen av fisk, groddjur och kräftdjur, men även sjöfågel kan ingå i födan. Arten är en nattaktiv rovfisk som jagar med hjälp av känseln och sitt utmärkta luktsinne. På hösten när temperaturen sjunker minskar ämnesomsättningen och övervintring sker i dvalliknande tillstånd på en lugn plats.
Den största registrerade malen fångades i floden Dnjepr som rinner genom östra Europa. Malen hade en längd på 5 m och vägde 330 kg. I Sverige är den största registrerade malen 3,6 m lång med en vikt på 180 kg. Den fisken fångades i sjön Båven år 1870.
I Sverige är malen utrotningshotad och därför fridlyst. Tidigare fanns malen i många vattenområden från Skåne upp till Mälaren och Hjälmaren. Malstammens kraftiga tillbakagång sedan mitten av 1900-talet beror till stor del på människans påverkan och förändring av malens livsmiljö.
Insatser för att rädda malen i Sverige har inletts och man har sett tecken på att arten åter förökat sig i några svenska vattendrag.
I Sverige lever malen i Helgeå i Skåne, Emån i Småland och i sjön Båven i Södermanland.
