Vitryggig hackspett

Vitryggig hackspett Dendrocopus leucotos är en av Sveriges mest hotade fåglar. Den är listad som Akut hotad (CR) på den svenska rödlistan och har varit så sedan 1970-talet. Det betyder att arten löper extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd i vårt land. Nordens Ark arbetar för att bevara den vitryggiga hackspetten och samarbetar med flera andra aktörer inom Projekt vitryggig hackspett.

Sedan 1990 driver Naturskyddsföreningen ett projekt för att rädda den vitryggiga hackspetten i Sverige. Man arbetar dels för att skydda och återskapa lövskogsmiljöer, stödutfodring, dels med att förstärka den ytterst bräckliga svenska stammen genom utplantering av fåglar. År 1995 inledde Nordens Ark och Naturskyddsföreningen ett samarbete för att bedriva avel av vitryggig hackspett. Sedan 2016 är även Skansen och Järvzoo med i avelsarbetet. I början plockades ungar ur bon i Norge och Lettland. De föddes upp på Nordens Ark och släpptes ut när de var stora nog att klara sig själva. Efter några år bestämde vi oss för att istället försöka bedriva avel på vitryggiga hackspettar, genom att få fåglarna att häcka i hägn. Det var något ingen tidigare försökt sig på. Avelsfåglarna har sitt ursprung i den mer välmående norska populationen. Sedan starten har över 100 vitryggiga hackspettar fötts upp på Nordens Ark och placerats ut i lämpliga miljöer. Troligtvis hade vitryggen inte funnits kvar i landet utan dessa utsättningar. 

Summering av vårt arbete 2017

Den 6 juli placerades nio stycken ungar som fötts upp inom avelsprogrammet på Nordens Ark ut i tre voljärer vid nedre Dalälven. Efter utsläppet höll sig sex ungar kvar ända fram till mitten augusti. För varje vecka rörde sig fåglarna över allt större områden. Fram till slutet av augusti observerades fyra fåglar kontinuerligt. I mitten av september fanns minst en fågel kvar i anslutning till utfodringsplatserna. Vissa fåglar som inte setts på många dagar och till och med veckor har under tiden fram till i mitten av september återbesökt utfodringsplatserna igen, efter viss bortavaro. Hittills i år har vi inte kunnat se att någon av de nya fåglarna har träffat på någon av de andra individerna som funnits i trakten sedan tidigare. I det vilda skedde fyra lyckade häckningar med 11 ungar, något som visar på att utsättningarna ger result.

Mer om vårt arbete

Häckning med förhinder

En ny fin avelsanläggning för vitryggig hackspett stod klar på Nordens Ark 2003. Anläggningen bestod av 11 voljärer, vägg i vägg i en lång rad. Avelsparen flyttade in, men någon häckning blev det inte. Var burarna för små? Och vad berodde det på att ett hackspettpar som bodde i en bur för sig själva ute i parken lyckades häcka? Det fanns ingen att fråga. Såvitt vi vet har ingen annan djuranläggning i världen försökt sig på avel av hackspettar.

En viktig upptäckt

För några år sedan gjordes en viktig upptäckt: fåglarna i avelsanläggningens "radhuslänga" påverkades starkt av varandra - de gjorde ofta samma saker samtidigt. Däremot började de fåglar som fick en egen bur inne i parken att häcka. Lösningen blev att bygga fler fristående voljärer och flytta ut paren till burar på olika håll i parken. Sedan dess har det gått bättre. Det viktigaste för vitryggarna tycks alltså vara att de inte blir störda, av andra hackspettar. Att Nordens Arks tiotusentals besökare rör sig på andra sidan nätet verkar däremot inte bekymra dem. Nordens Ark har nu nio fristående hackspettsvoljärer. I två av dem kan besökare följa fåglarnas familjeliv. Varje voljär är inredd med ett stort antal stockar från lövträd så att hackspettarna kan utföra naturliga beteenden som att hacka ut sina häckningshål och födosöka.

Utsättning

När de fåglar som fötts upp på Nordens Ark är redo att klara sig själva flyttas hackspettsungar i utsättningsburar som är byggda i optimala lövsskogsmiljöer. Hackspettarna får stannar där i ungefär en vecka för att vänja sig med sin nya omgivning. Därefter släpps fåglarna ut i de fria, men stödutfodring fortsätter tills hackspettarna inte längre kommer tillbaka. Förhoppning är att vitryggarna ska trivas i sitt nya område och att de framöver ska hitta en partner och att det ska leda till häckning.

En paraplyart

Det finns åtminstone 200 hotade växt- och djurarter som är beroende av samma slags skogsmiljöer som den vitryggiga hackspetten. Vitryggen kan alltså fungera som en symbol för en hel grupp arter som behöver gamla lövskogar. Sådana arter brukar kallas paraplyarter. Att slå vakt om en paraplyart innebär automatiskt att många andra arter också gynnas. Genom att skydda vitryggen och dess livsmiljöer bevarar vi också värdefulla skogsmiljöer och deras rika biologiska mångfald.

Hoten

Vitryggen livnär sig mest på insektslarver. Den är beroende av skogsmiljöer med gott om gamla, grova och murkna lövträd, där det finns gott om vedinsekter. Sådana skogar har blivit sällsynta i det moderna skogsbrukets spår. 

I juni 2017 fastställde Naturvårdverket och Skogsstyrelsen ett nytt åtgärdsprogram för vitryggig hackspett.

I samarbete med

Naturskyddsföreningen, Skansen, Järvzoo och Svenska Postkodlotteriet.