Snöleopardforskning i södra Mongoliet fortsätter
Så var det äntligen dags att återuppta snöleopardsforskningen i södra Mongoliet efter mer än två års väntan på grund av pandemin. Det var således med spänning som Gustaf Samelius som är forskare på Snow Leopard Trust och Nordens Ark och hans kollega Örjan Johansson gav sig av till Mongoliet för att fortsätta långtidsstudien om snöleopardens ekologi i Tostbergen i södra Mongoliet.
Det var dock inte helt utan problem som de återupptog arbetet då i stort sett all utrustning som drevs via batterer inte längre fungerade.
– I stort sett alla batterier hade dött efter att inte ha använts på över två år, säger Gustaf. Vi hade dock tur som fick hjälp av våra kollegor i Mongoliet att fixa nya batterier från Ulaanbaatar.
I övrigt har arbetet gått bra. Gustaf, Örjan, och deras andra kollegor har lyckats fånga och märka en snöleopard med GPS-sändare.
– Det var en gammal bekanting, berättar Gustaf, en hona vi kallar F12 som vi märkte första gången hösten 2018 och det var fint att se att hon lever och mår bra.
Honan är inte heller ensam, hon rör sig tillsammans med sin unge hon fick sommaren 2021.
– Ungarna går med sin mamma i nästan två år, säger Gustaf. Det är längre än något annat kattdjur, till och med längre än tigern som är ett mycket större djur.
Han berättar att de hoppas att fånga och sätta GPS-halsband på ytterligare en eller två snöleoparder och att de sett två andra gamla bekanta katter fångas på viltkamerorna de har placerat i området. Den ena är en stor hane och den andra en hona med två ungar, också födda under sommaren 2021.
– Det skulle vara väldigt bra för forskningen att få sändare även på dessa djur, säger Gustaf trots att han är medveten om att det är ett svårt arbete att fånga leoparder för att märka dem.
Han är tacksam att de åter kan kan följa honan F12. Det är viktig del för att förstå hur snöleoparderna rör sig och nyttjar bergen.
Märkning av vild snöleopard i Mongoliet.
