djurbilder1200x560fjällgås.jpg
djurbilder1200x560fjällgås.jpg

Fjällgås

Anser erythropus

Fjällgåsen är den minsta av de svenska gässen. Arten har en mörk fjäderdräkt, kort skär näbb, kort hals och brant panna med en vit bläs. Det tydligaste kännetecknet är dock den gula orbitalringen runt ögat. Hos fjällgåsen finns individuell variation när det gäller storlek.

Vikt: 1,5 – 2 kg
Totalhöjd: 53 - 55 cm Vingspann 120 - 135 cm

Faddrar

Hallbergs plantskola Brons

Fjällgäss från den ryska tundran häckar sedan några år på Nordens Ark. Deras ungar ska rädda arten kvar i Sveriges natur. Arten förväxlas ofta med bläsgåsen. Bläsgåsen är dock större och saknar den gula ögonringen.

I slutet av 1970-talet drog Jägareförbundet igång ett projekt för att rädda fjällgåsen i Sverige. Förbundet födde upp fjällgäss och planterade ut dem i Lappland. Sammanlagt sattes 349 gäss ut. Som fosterföräldrar för fjällgåsungarna användes vitkindade gäss. Syftet var att få fjällgässen att flytta till nya och bättre vinterkvarter.

Att föda upp fjällgäss kräver både kunskap och försiktighet. När häckningssäsongen närmar sig gäller det att hålla koll på vad som händer i flocken. Två fåglar som hälsar på varann med böjda halsar och ivrigt trumpetande har blivit ett par. De skiljs ut och får ett eget "revir" - en häckningsvoljär där de kan bygga bo. Fjällgäss är ganska nervösa av sig. De kan bli livrädda för ett nytt fodertråg i hägnet. Alla förändringar i deras miljö måste ske mycket lugnt och metodiskt.

Fjällgäss rastar och ruggar i Lillfjärden varje sommar. Gäss flyttar familjevis och ungarna lär sig flyttningsvägarna av sina föräldrar. De vitkindade gässen övervintrar vid Nordsjökusten, i bland annat Holland och England. Vintertid kan gässen vistas inomhus - givetvis med egen pool.

1999 upptäcktes att en del av de gäss som använts i projektet bar på gener från bläsgås. Arterna har troligen korsats för flera generationer sedan i djurparker. Utplanteringen avbröts. Man ville inte riskera att föra in främmande arvsanlag i den lilla vilda stam som ännu fanns kvar. För att kunna fortsätta projektet krävdes nya avelsdjur utan artfrämmande gener.

Läs mer om vårt bevarandearbete