Låt visenterna få leva i den svenska naturen
DEBATT. "Den pågående artutrotningen och den minskande biologiska mångfalden är ett enormt miljöproblem. FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, släppte nyligen en rapport som visar att ungefär en miljon arter – växter och djur – är utrotningshotade. Många riskerar att försvinna inom ett årtionde.
Vi måste göra allt vi kan för att hejda förlusten av arter. Ett sätt för Sverige att bidra till det globala arbetet för biologisk mångfald är att återinföra arter som försvunnit från våra marker på grund av människan. Visent och skogsvildren är exempel på arter som åter kan bli en del av den svenska faunan.
På 1800-talet jagades storvilt som älg, kronhjort, rådjur och skogsvildren mycket hårt. Älgen, rådjuret och kronhjorten klarade sig från utrotning tack vare skyddsåtgärder, men för skogsvildrenen kom fridlysningen för sent och den svenska stammen utrotades i slutet av 1800-talet.
Visenten försvann långt tidigare från Sverige. I början av 1900-talet sköts de sista vilda visenterna i Europa, men då började ett målmedvetet räddningsarbete där svenska uppfödare spelade en viktig roll. Sedan dess har vilda visentflockar återetablerats runt om i Europa och i dag finns 5 000 djur i det vilda.
Visenter på Nordens Ark. Foto: Axel Bergsten
Myskoxen levde förr tillsammans med fjällvildren på den Skandinaviska tundran. Myskoxen inplanterades från Grönland till Norge och några djur har invandrat till Sverige från Norge, men den lilla svenska populationen är sårbar och behöver stärkas. Den vilda flocken som finns i Härjedalen har redan fått ett tillskott genom världens första lyckade utsättning av en myskoxe som fötts i hägn, närmare bestämt från Myskoxcentrum.
Genom att återinföra visent och vildren samt stödja populationen med myskoxar skulle Sverige kunna bidra till bevarandet av tre arter och samtidigt gynna många andra arter på köpet. Visent, vildren och myskoxe är nyckelarter vars betande skapar livsutrymme åt många andra. Att stötta eller återintroducera nyckelarter är en del av så kallad rewilding: strategier för att restaurera och höja naturvärden genom att återställa naturens egna processer - något som intresserar allt fler forskare och naturvårdare.
Skogsvildrenen kan leva på renlav vintertid, vilket skiljer ut den från exempelvis älgen och rådjuret. Skogsvildrenen skulle även utgöra ett byte för rovdjur, vilket skulle kunna leda till färre rovdjursangrepp på tamdjur. Visenten kan värna det öppna, betade landskapets biologiska mångfald och dess tramp- och betesgynnade växter, insekter och fåglar.
Myskoxen har också en egen ekologisk nisch på fjället, där de främst lever av olika arter vide. Men det är inte bara den biologiska mångfalden som skulle vinna på de stora djurens närvaro, den här typen av stora djur har också stor betydelse för att locka besökare som skapar jobb i den lokala turistnäringen i glesbygd.
I dag finns skogsvildren närmast i Ryssland och Finland. Det är fullt möjligt att börja återintroducera både visent och skogsvildren från olika hägn och djurparker i Sverige, gärna kompletterat med vildfångade individer. I dag skickas svenskfödda visenter från djurparker till Ryssland och Rumänien för att stärka deras vilda populationer. Dessa individer skulle likväl kunna återintroduceras i Sverige.
Ska Sverige vara världsledande på miljöområdet krävs det att arbetet för den biologiska mångfalden växlas upp i hela landet. Att återintroducera arter till den svenska vildmarken är fullt möjligt. Frågan är inte om det går, utan om vi vill."
Hielke Chaudron, Myskoxcentrum
Marcus Eldh, naturturismföretagare, WildSweden
Linnéa Falk, Rewilding Sweden
Stig-Olof Holm, universitetslektor vid Umeå universitet
Mats Höggren, vd Nordens Ark
Rebecka Le Moine, riksdagsledamot (MP), talesperson för biologisk mångfald