Kultur i Ekoparken

Åbyhällen

Åbyhällen är en av Bohusläns mest imponerande hällristningar. Den upptäcktes 1967 av Göran Andersson och består av en sluttande berghäll med ungefär 120 figurer. De flesta motiven är typiska för många andra kända hällristningar med djur, människor, skepp och skålgropar, men flera motiv är unika för området, bland annat djurspåren som förmodas föreställa vargtassar.

Ristningarna gjordes under bronsåldern för över 3 000 år sedan. Bland annat finns här Bohusläns äldsta skeppsristning från ca 1700 f.kr. Bilderna användes förmodligen under ceremonier och var då fyllda med bränd lera (rödockra). Dagens rödfärgning är till för att skydda dem. Det är förbjudet enligt lag att gå på ristningarna.
  
Kring Åby säteri finns fornlämningar från alla förhistoriska perioder. Här har folk levt i åtminstone 6 000 år. Men det är framförallt bronsåldern som sätter sin prägel på landskapet. Andra synbara lämningar från denna period inkluderar rösen, gånggrifter, gravhögar, domarringar, brandgravar, skeppssättningar och hällristningar. Åbyhällen är handikappsanpassad ingång via parken och Nordisk bi. 

Ekallén och ”gammeleken”

Längs Åbyfjorden finns en vacker ekallé som markerar var den gamla landsvägen gick mot Åby säteri. Allén har troligtvis ersatts under tidens gång med yngre ekar. Ekarna som står här idag planterades någon gång under 1700-talet, under en period (upplysningstiden) då det var viktigt att framhäva sin rikedom, framåtanda och bildning. Under denna tid fanns även en grindstuga vid stranden som hälsade förbipasserande människor välkomna samtidigt som ekallén visade vägen fram mot huvudbyggnaden.

Ekar kan bli mycket gamla, mer än 700 år. Eken som står intill hällristningarna vid Åbyhällen är närmare 400 år. Allt eftersom ekar åldras flyttar en mängd mindre djur in i håligheter, bark och ved. Så småningom blir de så ihåliga att ugglor, kajor och fladdermöss kan häcka i dem.

Klätterklippan

Klätterklippan är en ca 40 meter hög klippa som vetter mot Nordens Ark. Klippan är populär bland klättrare i hela Sverige. Klippan som ofta kallas för ”Nordens Ark-klippan” heter egentligen Törningshogen. Klippan är sydvänd, flack med långa fina sprickor och anses vara relativt lätt för lead-klättrare. Tänk på att endast naturliga säkringar får användas på klippan. För att ta sig till klippan går det utmärkt att parkera på Nordens Arks parkering och vandra mot klippan i ca 1 km. Tänk på att inte korsa någon åker och att respektera de närboende.

Nycanderska gravplatsen

Löjtnant Axel Nycander och hans fru Augusta var arrendatorer på Åby säteri under andra halvan av 1800-talet. De stannade på gården i 47 år och fick tillsammans sex barn. Ett av dessa barn var Fredrik Nycander, den så kallade ”Bohusskalden”. Hela familjen och några av de anställda ligger begravda här vid Sollidenbacken, en av fem privata gravplatser i Bohuslän.

Fredrik växte upp på Åby och återkommer ofta till sitt barndomshem i sin diktning:

Och Hemkär stod åter på barndomens strand.
Jag aldrig min resa kan glömma,
Men kärast är skönast och främst är det land,
Som lärde oss älska och drömma.
Mitt öga blev vått, när jag mötte mitt hav.
Ja, här stod min vagga, och här må min grav
Mitt stoft under lindarna gömma.”
Sista versen av ”Hemkär” av Fredrik Nycander

Att gravplatsen ligger i anslutning till en megalitgrav från stenåldern är ingen slump eftersom slutet av 1800-talet var en nationalromantisk tid då många förskönade Sveriges historia.

Gånggriften ’Glose Altare’

Den här typen av stenkammargrav kallas för gånggrift och har i folkmun länge kallats ”Glose altare”.

Idag är graven tillsluten med en jordhög som troligtvis från början täckte hela graven som har bestått av två kammare. Under brukningstiden kan graven ha varit öppen, endast tillsluten med en flyttbar sten. Inuti gånggriften kunde de avlidna antingen sitta var för sig eller ligga som aska i urnor sorterade i olika fack. 

Här begravdes människor för ca 5 000 år sedan, under yngre stenåldern. På den tiden stod havet ca 20 m över dagens nivå och gånggriften låg på ett utskjutande näs i det som senare skulle bli Åbyfjorden. Den signalerade även på så vis till andra att platsen var bebodd. Enligt uppgifter är graven utgrävd och fynd av keramik, flinta och ett skifferhänge har återfunnits.

Utsikt Varpet

Våren 2013 invigdes Utsikt Varpet. Från Nordens Arks grusparkering finns det möjlighet att vandra längs Soteleden och Åbyfjorden mot Leoborg för att sedan ta sig vidare upp på ett berg med fantastisk utsikt över Åbyfjorden och Nordens Ark! Stigen är handikappsanpassad och det finns möjlighet att grilla på den anlagda grillplatsen högst uppe på berget.

Tips! Passa på att granska en av de gamla tallarna som står uppe på berget. När en av dessa tallar grodde år 1832 såg landskapet något annorlunda ut från dagens landskap. Den här klippan och de omgivande bergen var då till stor del kala, med endast ett fåtal tallar och små buskage. Det här vet vi eftersom årsringarna på tallarna har blivit undersökta i en dendrokronologisk undersökning.

Ångbåtsbryggan

I över 100 år, mellan 1840-talet och 1950-talet, gick ångbåtar längs Bohuskusten med varor och passagerare. Vid Åbyfjorden intill Nordens Ark låg bryggan där ångbåten lade till. Bryggan var en samlingsplats där människor träffades för att få varor och nyheter.

Apotek, systembolag och sjukhus fanns i Lysekil, Uddevalla och Göteborg. Den som skulle till ”stan” fick ofta handla för flera familjer. Vid Åbys brygga fanns även tidigare en sjöbod, där varor kunde lagras i väntan på transport. 1907 kunde människor resa med ångaren Albert Ehrensvärd från Göteborg till Skagen i Danmark för 6 kr tur och retur. Ångaren gick även till Marstrand och Lysekil.

Torparkulturen

Stiftelsen Nordens Ark köpte Åby säteri med tillhörande 383 hektar mark 1996. På säteriets marker har det funnits 26 torp, dock är en del av dem endast ruiner idag. 
De flesta torp kom till mellan senare delen av 1700-talet till början av 1900-talet. Torpens brukare ägde oftast inte torpen själva, utan var knutna till en arrendator eller ett civilt eller militärt yrke.

På 1860-talet fanns över 100 000 torp i Sverige. Torparna var landets näst största befolkningsgrupp, endast bönderna var fler. Torparna på säterierna var fria från utskrivning till armén. 
Torpet Leoborg finns med i dagsverkslängden från 1851, men var bebott redan 1810. Torpet omfattade år 1851 1,76 hektar och hade då en ko och fyra får. Torparen var skyldig att göra två dagsverken per vecka på Åby Säteri.