Lemurlövgroda
Agalychnis lemurLemurlövgrodan är en fascinerande art med förmågan att ändra färg beroende på tid på dygnet. Under dagen vilar den på undersidan löv och smälter in med sin klara gröna färg, medan den på natten blir mörkbrun och ögonen skiftar till en djupare nyans. Det är ett unikt sätt att skydda sig från rovdjur – på dagen blir den nästan osynlig bland bladen!
Observera att arten för tillfället inte kan ses i den publika delen av parken.
Hanar: 3 - 4,1 cm Honor: 3,9–5,3 cm
Arten finns inte för visning i djurparken utan Nordens Ark arbetar enbart med uppfödning av denna art.
Denna lilla trädlevande groda är skicklig på att klättra, och använder sina starka bakben och sugkoppsförsedda fötter för att greppa grenar och hoppa mellan löv.
Från latin kan namnet lemur översättas till nattens andar eller spöke, vilket man kan förstå när man ser lemurlövgrodan klättra omkring på natten med sina stora ögon öppna, dessutom klättrar dem sakta och greppar grenarna med fötterna hellre än den hoppar.
Parningen sker under regnperioden och hanen utstöter korta, klickande ljud för att locka honorna. Honorna lägger 15-30 ägg på ett blad som hanen befruktar över en vattensamling. Efter en vecka kläcks ynglen och trillar ner i vattensamlingen, här lever ynglen av små partiklar (pollen, insekter osv.) som flyter på ytan. Efter cirka 90 - 100 dagar är det dags för dem att utvecklas till små grodor som är redo att lämna vattnet. 
Till skillnad från många andra grodor kan lemurlövgrodan sitta och sola långa perioder, detta tros bero på ett speciellt pigment i huden som reflekterar bort värmen. Kanske gör den här egenskapen också att grodan bättre står emot den svampsjukdom, chytridiomycos, som slagit så hårt mot världens amfibier. Arten har också visat sig producera peptider i sitt hudsekret som potentiellt har antibakteriella egenskaper.
Lemurlövgrodor har sitt utbredningsområde i Costa Rica, Panama och norra Colombia och är idag klassad som akut hotad på grund av skogsskövling och klimatförändringar. Efter att tidigare varit vanligt förekommande i Costa Rica och Panama återfinns den idag bara på några få platser i de båda länderna. Man har på senare tid med hjälp av modern DNA teknik konstaterat att grodorna i Costa Rica skiljer sig från de som återfinns i Panama och att det kanske handlar om två skilda arter.
De individer som finns på Nordens Ark ingår i den Europeiska Djurparksföreningens (EAZA) stambok och samtliga individer har sitt ursprung från Costa Rica. Målet med stamboken är att bibehålla en sund genetisk population och hålls som en levande genbank som kan användas om det anses nödvändigt med utsättningar i det vilda.