djurbilder1200x560eremitibis.jpg
djurbilder1200x560eremitibis.jpg

Eremitibis

Geronticus eremita

Eremitibisen är en stor ibisfågel med långa ben, breda vingar samt kort och bred stjärt. Eremitibisens karaktäristiska röda näbb är lång och nedåtböjd. Fjäderdräkten är svart, men skimrar i blått, grönt och koppar. Honorna är något mindre än hanarna. Vuxna fåglar har röda ben och huvudet är fjäderlöst.

Vikt: 1 - 1,3 kg
Totalhöjd: 70 - 80 cm Vingspann: 120 - 135 cm

Faddrar

OffiTech AB Guld

Tvärtemot vad namnet antyder så är eremitibis en social fågel som lever i kolonier på 40 - 50 individer. Namnet kommer troligen av att den häckar på ensliga klipphyllor och i grottor i torra bergstrakter med närhet till rinnande vatten. Varje år bygger eremitibisen nya bon. Tjockare kvistar används för att bygga grunden och boet färdigställs med tunnare kvistar och stora mängder gräs. Parningssäsongen börjar i mars - april och honan lägger 2 - 3 ägg.

Tidigare fanns eremitibisen i stora delar av södra och sydöstra Europa samt i Nordafrika. Idag finns endast några få populationer kvar. Bidragande orsaker till eremitibisens tillbakagång är bland annat förändringar i kulturlandskapet och våtmarkerna. Även användningen av miljögifter som DDT, för bekämpning av moskiter, bidrar. DDT gör äggskalen så sköra att de går sönder under ruvningen. För att rädda arten startades ett avelsprogram på 1970-talet. Till en början var det svårt att få arten att fortplanta sig i avelsanläggningar, men numera kläcks årligen mer än 100 fåglar i de europeiska djurparkerna.

Idag förekommer två populationer eremitibis; en stationär i Marocko som inte flyttar, samt en population i Turkiet som under vinterhalvåret flyttar ner till Arabiska halvön, Etiopien och Eritrea.