Fredrik Nycander 1867-1944

En av Åbys arrendator under 1800-talet var Axel Reinhold Nycander, löjtnant vid Bohusläns regemente som förfogade över gården under åren 1856-1903. Axel och hans fru Augusta Lovisa Nycander(f. Kihlman) fick 6 barn som växte upp på Åby säteri och en av sönerna, Fredrik Nycander, född den 19 december 1867, kom att bli en författare, journalist och skådespelare och har fått hedersbeteckningen ”bohusskalden” .Fredrik har i flera skrifter och dikter skildrat sin barndomsgård Åby. Hans yrkesverksamhet var i Stockholm, men han var starkt engagerad i Bohusläns kulturhistoria och en centralgestalt i badortslivet i Lysekil där han var redaktör för badortstidningen Trampen under 1910-talet. Fredrik var även skådespelare vid Stora Teatern, Göteborg och Svenska Teatern, Helsingfors. Hans scendebut gjorde han 1906 i den egna pjäsen Hans Fjord. Nycanders teaterpjäser hade premiär på Stockholmsteatrar och några även på Dramaten.

Trots rik produktion av diktsamlingar, romaner och teaterpjäser är det nog mest för sin kulturhistoriska gärning han är hågkommen. Fredrik Nycander var nämligen en förkämpe för hembygden och vårt historiska arv. Nycander var en av stiftarna av det bohuslänska fornminnessällskapet Vikarvet 1915 och var dess styresman i 13 år. Förutom utgivning av skrifter genomfördes undersökningar och vård av Bohusläns fornminnen, bland annat restaureringen av Svenneby gamla kyrka, som är ett starkt kulturminne och därmed räddades åt eftervärlden.

Norr om säteriet valde familjen Nycander att inviga en släktkyrkogård, som är en av Bohusläns fem privata. Här vilar skalden Fredrik Nycander som dog den 17 april 1944.

Tapeten i vår konferenssal ”Nycanderska” är framtagen till minne av Fredrik Nycanders tid på Åby säteri och illustrerar hur Mangårdsbyggnaden såg ut i slutet av 1800-talet. Den är framtagen med stöd från Västra Götalandsregionen.

Den kära vägen

Den kära vägen, säg vilken är den bland alla vägar i världen gå?
Jo, genom landet mot väster bär den, mot havets vidder de böljeblå.

Den kära vägen, säg huru går den från havets vidder de böljeblå?
Jo in i fjorden, jo hem till gården, där barndomshusen på berget stå.

Den kära vägen, säg om den slutar, där barndomshusen på berget stå?
Nej, först i liden vid hemmets knutar, där jag bland lindar min grav skall få.

Ur Fredrik Nycanders diktsamling ”Bohusresan” från 1941