Japansk trana
Grus japonensisDen japanska tranan är vit med svarta handpennor. Näbben är olivgrön och benen svarta. Ögonen är svarta. Utseendemässigt är det ingen skillnad på honor och hanar. Kinder, hals och nacke är svarta med ett vitt band som sträcker sig från ögonen till nacken. Vuxna fåglar har en klarröd kal fläck på huvudet. Den röda färgen blir mer intensiv när tranan är arg eller upphetsad.
Totalhöjd: 150 cm Vingspann: 220 - 250 cm
Den japanska tranan ses som en helig fågel i Japan och är en symbol för trohet, kärlek och långt liv. Att arten finns avbildad på den japanska 1 000 yen-sedeln är ett tecken på hur betydelsefull arten är. Den japanska tranan hävdar stora revir i vattenområden som kärr, flodbankar och risfält. Tranor är allätare och födan består av insekter, fisk, amfibier, smågnagare, vass, gräs och andra växter. Den japanska tranan söker sin föda i djupare vatten än andra tranarter.
Vuxna tranor bildar par för livet. På våren bygger de bon av vasstrån ute i våtmarken eller till och med på öar i grunt vatten. Honan lägger två ägg som föräldrarna turas om att ruva. Efter ett trettiotal dagar kläcks små kanelbruna ungar. Efter bara ett par dagar lämnar ungarna boet och följer de vuxna när de letar mat.
Hoten mot den japanska tranan är många. I början av 1900-talet var arten nästan utrotad efter en intensiv jakt för den vackra fjäderdräktens skull. Våtmarkerna där tranorna lever är känsliga ekosystem som starkt påverkas av jordbrukets modernisering. Med sina 150 cm är tranan inte ett lätt byte för rovdjur. Men storleken gör den ganska tung och långsam. Inte sällan sker flygolyckor då de krockar med stolpar och ledningar.
Det finns två vilda populationer av japansk trana; en på ön Hokkaido i norra Japan och en i nordöstra Kina, Ryssland och Mongoliet. Den kinesiska populationen flyttar på vintern till östra Kina och den koreanska halvön.