Värmlandsfår
Värmlandsfår är ett skogsfår som förekommer i en mängd olika färgkombinationer: vita, bruna, grå, svarta eller beige. Flera olika färgteckningar och kombinationer förekommer. Värmlandsfåren är relativt småväxta med små öron. Tackorna saknar horn medan baggarna kan vara antingen kulliga, det vill säga saknar horn, eller behornade. Skogsfår finns av flera typer, var och en karaktäristisk för den del av landet där fåren levt.
Mankhöjd: 65 – 75 cm
Värmlandsfåret är mycket härdigt och klarar sig bra på magra marker. Genom att beta håller de markerna öppna och varvar att äta buskar och sly med att äta blommor och örter. Rasen anses vara ett bra betesdjur med god flockkänsla och passar bra att ha i små besättningar. Flocken bör bestå av minst 4 -5 djur. Rasen kan brunsta under stora delar av året. Lamningen går oftast lätt och tackorna är goda mödrar. Vanligen föds två lamm, men såväl trillingar som fyrlingar förekommer.
Värmlandsfår är en lantras som tillhör gruppen allmogefår. Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige, men i slutet av 1800-talet började antalet minska i takt med att man importerade får från utlandet som hade större köttmängd och andra ullegenskaper. Värmlandsfår har tidigare kallats skogsfår eller värmländska skogsfår.
De flesta värmlandsfåren härstammar från Bengt Sonessons besättning i Värnäs, Värmland. Fåren hade funnits i Bengts familj i generationer. Då värmlandsfåren återupptäcktes fanns det bara cirka 100 individer kvar.
