Nordsvensk häst
Huvudet hos dagens nordsvenska häst är medelstort med rak profil. Halsen är medellång och muskulös. Ryggen är lång och väl musklad. Bogens utformning och bringans bredd gör nordsvensken mycket lämplig som draghäst. Benen är väl dimensionerade och starka, har breda ledgångar och starka senor. Färgen på nordsvensk häst kan vara brun, mörkbrun, svart, gulbrun, isabell (ljust gul), svartgul och avblekbar skimmel.
Mankhöjd: hingst 157 cm, sto 153 cm
Den nordsvenska hästen är en häst som kan användas för körning, hoppning, dressyr, fälttävlan och westernritt. Med sitt goda terrängsinne tar nordsvensken sig fram överallt och passar bra för turridning och uteritter. Nordsvensken är en medelstor kallblodshäst som tillsammans med gotlandsrusset är Sveriges enda inhemska hästraser. Rasen användes länge inom skogs- och jordbruket och inom militären. För att tillgodose deras krav korsades nordsvensken under1800-talet med andra raser. Det gjorde att den gamla lantrashästen riskerade att försvinna och i slutet av 1800-talet startade avelsarbetet för att försöka stoppa korsningarna. När industrialiseringen bredde ut sig sjönk dock efterfrågan på hästar kraftigt.
Nordsvensken har ett mycket gott lynne och lämpar sig väl som ridskolehäst och till handikappridning.
Dagens nordsvenska häst kan följas bakåt genom historien till en svensk eller möjligen skandinavisk lantras. Utseendet och framförallt storleken skilde ganska mycket beroende på var i landet hästen levde.
Faddrar
Fadder Guld