Skånegås
Skånegåsen är en stor och tung ras, och en del hanar kan väga upp till 15 kilo. Fjäderdräkten är brokig, vit med brungrå partier på huvud, hals, rygg och lår. Även stjärtpennorna är delvis brungrå.
Gäss är vaksamma djur som skyddar sina bon och ungar noggrant och kan därför uppfattas som aggressiva när man kommer för nära.
I Sverige har tamgäss hållits i omkring 4 000 år, ända sedan bronsåldern. Alla tamgäss härstammar ursprungligen
från den vilda grågåsen (Anser anser), som ansågs vara lätt att tämja.
Gässen var mycket värdefulla och gav både kött, dun, vingpennor till skrivdon och pilar samt fett. I medeltida lagtexter framgår det tydligt vilken stor ekonomisk betydelse de hade. De värderades till exempel lika högt som en gris.
Fram till 1930-talet var gäss en vanlig syn på gårdar från södra Sverige ända upp till Hälsingland. Förr fanns det dessutom flera olika raser av tamgäss (Anser anser domesticus), anpassade till olika delar av landet. I dag återstår endast två av de gamla lantraserna: skånegås och ölandsgås. De liknar varandra till utseende, men skånegåsen är något större.
Skånegåsen är härdig och väl anpassad till det fuktiga och kalla sydsvenska vinterklimatet. Med tillgång till bra bete växer de snabbt och har mycket goda slaktegenskaper.
En hona lägger normalt 20–30 ägg per år. Varje ägg väger cirka 150 gram, vilket är ungefär dubbelt så mycket som ett hönsägg.