Lodjur
Lynx lynxLodjuret är en medelstor katt med kort svans. Färgen är ljusbrunt och svansspetsen mörk. Benen är långa, bakbenen är längre än frambenen, och trampdynorna mycket stora. Öronen har karaktäristiska tofsar som förstärker lodjurets kommunikationssignaler.
Längd: 80 - 130 cm Mankhöjd: 70 cm
Den korta svansen är ovanlig bland kattdjur och varför den är så kort är oklart. Den svarta svansspetsen syns dock mycket bra, vilket antyder att svansen har samma funktion som örontofsarna.
Lodjuret är Sverige och Nordens enda vilda kattdjur. Med sin korta svans och sina tofsar på öronen smyger den omkring i våra skogar. I Sverige har arten sakta återhämtat sig, men på andra håll i Europa är den fortfarande hotad.
Lodjur är nattaktiva och har utmärkt syn och hörsel. Likt andra kattdjur smyger de nära inpå sitt byte, tar ett snabbt språng och hugger bytet i strupen så det kvävs. I norra Sverige utgörs basfödan av ren medan vanligaste bytet längre söderut är rådjur. Lodjur kan även äta harar, bävrar och mindre älgar. Arten lever i stora revir i olika slags skogar där det finns tillräckligt med föda och området är ostört. En honas revir kan vara 30 - 40 km och en hanes mer än dubbelt så stort.
Parningstiden infaller i mars och honan är dräktig i 70 dagar. Honan söker upp en torr plats, under en gran eller en klippa, för att föda. Kullen består vanligen av två till tre ungar som föds blinda.
Förr jagades arten för sin fina päls skull. Under tidigt 1900-tal betalade staten ut skottpengar. Jakten gjorde lodjuret så sällsynt att det fridlystes 1928. Stammen repade sig varpå jakten startade igen. Arten fridlystes åter mellan 1986 och 1995. Därefter har det bara bedrivits skyddsjakt.
Lodjuren lever över hela det euroasiatiska barrträdsbältet från Norge till östra Ryssland ner till Himalaya och Svarta havet. De finns även i Alperna men stammen där är återinplanterad och härstammar från Karpaterna.
Faddrar
Fadder Guld
Fadder Brons
Partner
