Fjällgås

Fjällgåsen var tidigare en relativt vanlig häckfågel i svenska fjällen och fjällnära områden, men efter dramatisk minskning under 1900-talet försvann arten nästan helt från Sverige. Numera häckar fjällgåsen endast i ett begränsat område i Arjeplogsfjällen och är en av Sveriges mest hotade fågelarter.

Orsaken bakom minskningen anses vara jakt utmed flyttvägen och övervintringsplatserna runt Kaspiska- och Svarta havet. I Sverige är arten fridlyst och får därför inte skjutas. Den tillhör ”statens vilt” och hittar man en död eller skadad fjällgås ska man därför kontakta polisen. Andra hot mot artens överlevnad är vattenkraftutbyggnad, ökad utbredning av både rödräv och mink i högre fjällzoner samt igenväxning av slåttermarker vid artens rastplatser. Ett relativt nytt och allvarligt hot mot fjällgässen är störningar från mänskliga aktiviteter på häckningsplatserna.

För att hjälpa fjällgåsen att överleva som häckfågel i Sverige startades Projekt Fjällgås på 1970-talet av Svenska Jägareförbundet. Samarbetet med Nordens Ark inleddes redan när parken startade 1989. Under kommande år kom Nordens Ark att skicka över 50 fjällgäss till utsättningsprojektet och totalt har projektet under åren 1981–1999 satt ut 348 fjällgäss i de svenska fjällen. Fjällgåsungar sattes ut tillsammans med vitkindade gäss, Branta leucopsis, som fungerade som fosterföräldrar. Systemet med fosterföräldrar innebar att man gjorde en avsiktlig förändring av gässens flyttningsväg till nya övervintringsplatserna främst i Holland. Metoden var framgångsrik men 1999 pausades utsättningarna då det upptäckts att vissa gäss i avelspopulationen bar på gener från bläsgås (Anser albifrons). Samtliga gäss som användes till och med 1999 togs bort ur avelsprogrammet och under 2000–2006 gjorde projektet inga utsättningar.  

Vad vi gör på Nordens Ark

Projekt Fjällgås är ett av Sveriges äldsta artbevarandeprojekt – idag är det ett samarbete mellan Svenska Jägareförbundet, Nordens Ark och Norrbottens ornitologiska förening. Projektet bedrivs helt i linje med det svenska åtgärdsprogrammet för fjällgås. Fjällgäss föds upp hos Nordens Ark och på Öster Malma, och släpps ut i svenska fjällen. Därefter får de leva fritt och förhoppningsvis återvända för att häcka i de svenska fjällen. 

Fjällgässen som ingår i avelsprogrammet härstammar numera från vilda fjällgäss i Ryssland. Genom ett samarbete med ryska myndigheter och gåsforskare fångades över 50 fjällgåsungar in på den ryska tundran, utan att skada den ryska populationen. De transporterades sedan till de avelsanläggningar som byggts på Nordens Ark och Öster Malma.

Fjällgässen i den nya avelspopulationen förökade sig första gången 2008 och sedan dess har över 800 fjällgäss fötts, där majoriteten har släppts ut i det vilda.

När ungarna är ungefär en månad börjar de förberedas för utsättning till det vilda. De genomgår hälsokontroll och ringmärks. Ringmärkningen är en förutsättning för att kunna identifiera gässen och följa dem om och när de observeras på rastplatser och i övervintringsområdet. Vid själva utsättningen i svenska fjällen placeras gässen i provisoriska hägn med tillgång till vatten i ena delen av hägnet. Där får de lugna ner sig efter transporten och vänja sig vid sin nya miljö. En dag öppnas de provisoriska hängen och fjällgässen släpps ut i det vilda.

Sakta men säkert har bevarandearbetet gett resultat. 2010 fanns det bara 35 fjällgäss kvar i Sverige, men 2022 var det åtminstone 130 individer som återvände till häckningsplatsen.


Fjällgäss i tillfällig voljär innan utsläpp i fjällen.

Aktuellt i projektet - mars 2024

Från Nordens Ark och Öster Malma kunde totalt 29 individer av fjällgås släppas ut i Arjeplogs- och Gällivarefjällen.

Häckningsframgången i det vilda för de svenska fjällgässen var 2023 god för tredje året i rad med åtminstone 24 ungar från 12 häckande par. Väl nere i sina vinterkvarter kunde minst 64 fjällgäss räknas in i Nederländerna, vilket är det högsta antalet i området sedan 2011/12. Antalet personer som rapporterar in sina observationer av fjällgäss till Artportalen har även ökat de senaste 20 åren.

I samarbete med
Svenska Jägareförbundet och Norrbottens ornitologiska förening